Dr. Friedhelm Berger
Ordförande i EPBA (European Professional Beekeepers Association)
Ärade bivänner,
tyvärr är föreliggande fakta beträffande bidöden eller bättre uttryckt förlusten av bisamhällen inte ens kända av biodlarna. Ofta blir skador på bin eller bisamhällen inte riktigt väderade. Uppkomna skador skylls ofta på biodlaren och hans sätt att sköta bina och bekämpning av sjukdomar. Några få biodlare vet dock, att det här rör sig om ett samspel mellan många olika faktorer. Man måste titta på
binas hela samhällsorganism!Bifarlighet innebär inte automatiskt en fara för hela bisamhället!
Tyvärr föreligger det fortfarande skiljaktiga kriterier i de olika EU-länderna för tillståndsgivning av växtskyddsmedel eller veterinärmedikamenter.
Tyvärr blir detta inte ''integrerat'' och fortlöpande ''uppföljt''!
Tyvärr undersöker man överallt bara farligheten för de enskida bina och inte för bisamhället.
Inom de flesta EU-länder är en produkt bifarlig när mer än 50% vuxna bin (exakt ålder ej fastställd) dör efter att de besprutats eller fodrats med en förutbestämd växtskyddsmedelskoncentration. Detta innebär att om 49 procent av bina är döda den 48:e timmen och de återstående 51 procenten dör efter 49 timmar, då är preparatet inte bifarligt.
Vilken lantbrukare skulle acceptera att nästan 50% av hans husdjur dör p.g.a. de av honom använda växtskyddsmedlen?
Biyngel är inga bin. Om inte firman själv uppger att medlet är bifarligt sker bara en observation, man räknar inte.
När binas orienteringsförmåga utsätts för störningar under fältförsök med preparat av förvirringskaraktär (nervgiftet Imidakloprid) och bina p.g.a. detta inte hittar hem till bisamhället, då är preparatet inte bifarligt.
I en del EU-länder kommer, legalt eller illegalt, tankblandningar till användning utan att dessa därför har fått tillåtelse att användas som preparat. Blandningen kan mycket väl vara bisamhällsfarlig.
Ingenstans tas hänsyn till binas exponering av olika växtskyddsmedel från olika fält och på varierande tider och den därav ofta förorsakade cocktailverkan! Sammantaget kan allt detta dock vara både bi- och bisamhällsfarligt.
Ofta svälter bisamhällen ihjäl i bigården om inte vandrigsbiodling tillämpas. Orsaken till detta är att våra odlingslandskap har blivit en agrarstepp p.g.a. insatser av herbicider. Samma är förhållandet i skogarna där det inte går att hitta blommande växter p.g.a. en ohejdad ökning av rådjursbeståndet. Tyvärr har det redan gått så långt att biodlare måste vandra hundratals kilometer, men inte ens då räcker draget för alla bisamhällen. Därför vandrar många biodlare redan mellan olika EU-länder och är på väg att bli nomader!
Låt oss hoppas på våra politikers förmåga, att de lyckas skapa en i längden hållbar lant- och skogsbruksnäring som också innefattar biodlingen så att förutsättningarna ändras till det bättre.
Dr. Friedhelm Berger
Pfeilerweg-Lindenhof
D-76228 Karlsruhe
